Mexikansk öl – törstsläckande, blaskigt och med en snygg limeklyfta i halsen.
Så sant. Det går åt några Dos Equis och Corona i det här jättelandet. Mexiko exporterar också mest öl i världen. Tre av fyra flaskor hamnar i USA.
Men det där med blasket är inte hela sanningen. Precis som inte all amerikansk öl är ”fucking close to water” nuförtiden. Under de senaste 20 åren har de amerikanska hantverksbryggerierna blivit stadigt större och flera. Det är ingen konst alls att få en anständig öl i USA. Titta in i en normal supermarket eller liquor store och du har en massa kul att välja på.
Hantverkstrenden har nu spillt över gränsen till Mexiko. Den är kanske inte riktigt lika stark men den bubblar på i samma spår.
På flykt från gränsvakterna och på spaning över muren som går längs gränsen mot USA. Den mäktiga grannen påverkar både innehåll och etikett.
Skummet har till och med nått Sverige. I beställningssortimentet – och på flera mexikanska krogar – finns till exempel Cucapá som bryggs i ölstaden Tecate precis vid gränsen mot USA. Etiketterna på Runaway IPA och Lookout blond ale skojar med mexikanernas idoga försök att ta sig över den hårdbevakade taggtrådszon som ska hålla dem borta från den rika supermakten i norr. Men ölen är inget skämt. De har rejäl karaktär men är ändå balanserade.
Nathaniel Schmidt kom till Ensenada för att odla tonfisk. Nu är han hantverksbryggare i stället.
Agua mala (manet – eller dåligt vatten – på spanska) i Ensenada en timmer söder om Tijuana är ett annat märke som går som tåget. Marinbiologen Nathaniel Schmidt började brygga hemma i köket, ölade ner precis allt när ett filter pajade, blev utsparkad och installerade sig i ett par containrar som i dag är ett kluster på tio med servering och allt.
– Men nu ska vi öka från tre till 30 jäskar och då funkar det tyvärr inte med containrar längre, säger han.
Makohajar är fena på pale ale…
…och stingrockor taggar till av en havre-stout.
De fiskiga etiketterna kommer sig förstås av Schmidts tidigare profession. I början ritade han dem själv.
– En kompis tonårsdotter kom fram till mig och sa att de såg för jävliga ut. Jag blev lite sur och svarade något i stil med ”försök själv, då!” Veckan därpå kom hon över med skisserna. Visst är de läckra!
Det gäller att prova så många som möjligt. Agua malas specialöl tar slut fort. En vi precis missade var portern med ostron i brygden.
Samma med ölet – utom den lite märkliga pilsnern Sirena (sjöjungfru). Min favorit är den i mitten, den mörkt bärnstensfärgade alen Marea roja (rött tidvatten).
Någon borde ta den till Sverige. Innan amerikanerna snor den.
Inlägget En container kommer lastad med (riktigt bra) mexaröl dök först upp på World of Wine.
